,

Vilka dagar jag haft, Kristianstad. Mitt Paradis är om möjligt än mer fantastiskt om sommaren. Sommar i City dagarna är till ända och jag kommer att minnas de med otroligt massa glädje. Så mycket fint jag fått uppleva både tillsammans med vänner och med andra!

Musik från alla håll och kanter. Bland annat Sara Varga och Tommy Nilsson (som jag dessutom fick en pratstund med) Två konserter med fina Svenning (och goa Kakan)  Kommer Utan tvekan bli fler spelningar med dessa två (Ledsen pojkar, ni blir inte av med mig nu ;))

Har även haft den stora äran att se Zara och Emil, två av mina finaste vänner uppträda tillsammans och dessutom sett deras äldsta dotter medverka i sin första talangjakt (kom en liten flod av tårar fyllda med stolthet längs mina kinder) Hennes fantastiska småsyskon är också helt underbara. Kort och gott, jag älskar hela den familjen. Älskar att spendera tid med dom. Det kvittar hur sällan eller ofta vi ses, oavsett är de alltid lika glada att se mig. Känner deras glädje och kärlek, det värmer i hjärtat enormt.

Egentid med min fina vän och bodyguard Johan har jag också haft. En vän som honom önskar jag alla. En vän som alltid finns där och lyfter upp dig när du behöver. En vän som ger dig trygghet, "bara" genom att finnas till.

Middagar och andra fina ögonblick med övriga vänner.

Oväntade erbjudanden om trekant med gift par.

Åkt karusell för första gången sedan 97 kanske. (TACK som FAN Marcus och gänget!)

Detta sammanfattar dessa dagar ganska väl.

"Den var bra, vi tar den igen!"

 

1ÅR

 

09-09-13.

Idag för exakt ett år sedan. Så mycket som hänt på ett år. Så mycket som jag upplevt på detta år har jag inte upplevt under hela mitt 27 åriga liv. Har upplevt saker jag tidigare bara kunnat drömma om. Så fina människor jag mött (ja ett par rötägg också givetvis) mina fantastiska arbetskamrater. Tack. Vilket team vi är!
Tack Alla fina vänner. "BLOD ÄR TJOCKARE ÄN VATTEN, MEN MAN BEHÖVER ÄVEN VATTEN FÖR ATT ÖVERLEVA" Ni är MITT vatten. Tack, jag älskar er! 

Tack till Linus som berikat mitt liv med fantastisk musik VARJE DAG sedan november månad. 2013. Din röst och ditt hjärta måste vara av rent guld och mer därtill! Att träffa dig har varit en ära. Tack för att du är du! 
Vissa tar man bara till sig. Till sitt hjärta. Och där får de stanna. Du har fått en sådan plats i mitt.

Tack till dig Veronica. (Ett litet extra) eftersom du har lite svårt för det här med känslor ska jag inte säga så mycket, tillägnar dig denna låt istället :http://youtu.be/OmlKtO1HTgY TACK! 

09-09-14

ETT ÅR I MITT PARADIS, Kristianstad! 
DET ABSOLUT BÄSTA I MITT LIV!

 

10 ÅRIG VÄNSKAP

 12-09-04. 

10 år har gått sedan jag träffade min fina vän Zara för allra första gången, Ängla, hon låg i vagnen 12 dagar gammal. Emil och jag hade setts 2-3 gånger innan detta tillfälle. 

Därför, fina, underbara, fantasiska familjen Sigfridsson räknar jag 12-09-14 idag, som våran 10 årsdag (10 är också siffran för Vilda och Älvins ålder tillsammans. 

Jag är så glad för våran vänskap och är så oändligt glad och lycklig över att få vara en del i era liv, och att ni vill vara en del i mitt liv. 

Så mycket glädje och fina minnen, tack för allt vi varit med om och skapat tillsammans. 
10år. Hoppas på 10 till och ännu fler. 

Jag älskar er! 

♥

EN HELT VANLIG LÖRDAG

I helgen som var, Lördagen närmare bestämt.

Så var jag till Malmö en sväng.

Shoppade lite och blev inom Mobilia en sväng för att lyssna på Linus

som var på Jack and Jones och körde ett par låtar.

:)

Lite shopping och en stund med sång från en av de bästa, vad mer kan en flicka begära en helt vanlig Lördag? Nej just det..so...

"I think I'll just be happy today" fint att se dig igen stjärnan☆★

 

 

 

 

 

 

 

För ett tag sedan satt jag och funderade på hur mycket mitt liv har förändrats sedan min flytt till Skåne.

Tog en tillbakablick i bloggen och fick en stor klump i magen, Är detta jag?

Har detta varit jag?

Har jag mått såhär dåligt?

Ångesten kom tillbaka, jag kunde ta på känslan och tyckte uppriktigt synd om mig själv! INGEN ska behöva må så dåligt som jag gjorde då. Det ska man inte önska sin värsta fiende. Gör man det, då är man en ond människa.

Jag insåg efter att ha läst inlägg efter inlägg att jag har räddat mig själv genom att flytta.

Jag har ingen aning vem eller vad jag hade varit annars. Förmodligen hade jag än idag känt det som

att mitt liv rann som sand mellan fingrarna på mig medan jag själv bara satt orkeslös och hjälplös och tittade på.

Livet har vänt, jag och jag mår bra, idag är jag den Zandra som nära och kära vill se, som världen ska få se.

”Home is where the heart is”

Jag har hittat hem, jag har kommit hem.

Jag är lycklig, det förtjänar jag.

Oj vad mycket roligt som hänt sedan sist!

Har bara inte haft tid eller ork att blogga där emellan, så mycket annat som tar energi.

Så bloggen har fått vila.

Jag orkar inte skiva så mycket idag heller känner jag.

Lägger upp lite bilder, låter de säga sitt.

Att se Jay Smith live är något jag länge velat göra, så 29/11 passade jag på!

Radiodebut och inflyttningsfest

Jag tror det var en söndag den 3 November mot kvällen som det trillade in ett mail i min inbox med en förfrågan om att medverka i radio.

Behövde inte speciellt med tid att fundera innan jag tackade ja.

(Men jag var sjukt nervös innan)

Radio Kristianstad p4 hade temavecka där det satte lite extra ljus på personer med olika funktionshinder. Jag hade tidigare hört att man kunde skriva in och berätta att man ville berätta sin historia. Det gjorde inte jag. En förfrågan kom alltså. Och då kände jag, varför inte? För min del kändes det lite som ”ones in a life time”

Sagt och gjort, i direktsänd radio satt jag på bästa sändningstid(har jag fått höra), tisdag den 5 November och berättade om min kamp och krokiga väg till att nå mitt mål. Att få komma hem. Till mitt paradis. Kristianstad. Min lilla berättelse talades senare om i stort hela dagen i radio, i lokala nyheter bla. Den hamnade högt i topp på mest lysnnat under den dagen. Jag som själv tyckte det var stort för egen del bara att jag genomförde det hela, blev plötsligt ännu större när lysnnare hörde av sig, tackade mig varmt, meddelade att jag gav hopp och kraft. Det är stort. För, MIG!

Jag som bara för ett halvår sedan, ALDRIG hade gjort det jag faktiskt gjort.

Den 9 var det dax för inflyttningsfest. Exakt dagen den 9 var det två månader sedan jag landade i mitt paradis. Bjöd på mat och dryck det uppskattades, tror jag.

Tack Bodyguard för fina ord.

Tack alla ni andra också för att ni kom, för era gåvor jag fick, och kommer att få. ;)

Tack för erat sällskap.

Tack återigen för att ni delar min glädje över att jag äntligen kommit hem!

TACK!

Om livet, dess svårigheter, dess lycka och dess vändning.

Jag hade en god vän över på kaffe i veckan. Dagen var tung. Jag behövde lätta mitt hjärta. Jag bad min vän att komma. Så vännen kom. Jag sa inte vad det gällde. Kanske förstod vännen att något inte stämde, kändes så. ”hur är det med Zandra? Sa vännen efter en stund. Och jag svarade ”jo, jag sitter upp” Min vän log och lade huvudet lite på sne ”jo, men nu var det inte det jag frågade” Sen rann både orden och en och annan tår hur mig som rinnande vatten. Vännen lyssnade och och gav stöd i ord och gav mig det lugn och trygghet som just bara den vännen kan.

Efter en stund säger vännen, Jag måste erkänna att jag, inte riktigt förstod innan du flyttade hit nu, hur ensam du faktiskt varit. Och inser nu att jag uttryckte mig lite klumpigt när jag sa till dig att det kommer en vardag här nere oxå, du var ledsen när du åkte här ifrån, det var jag oxå naturligtvis. Men inte för min skull utan för din. Nu förstår jag ännu mer hur rätt det var för dig att flytta hit.

För en vardag har jag fått absolut, 100% mer meningsfull för här går jag inte bara upp, tar en kopp kaffe, kanske äter någonting och hänger vid datorn hela dagarna.

Här, träffar jag vännerna jag pratade med på datorn, fikar, tar en lunch eller bara springer på stan och snackar lite skit. Vännen sa att det nästan känns som jag blir förvånad när vi råkas på stan typ som ”va, ses vi. Idag igen?” Inget jag själv tänkt på men inser att det förmodligen är sant. Jag håller på att vänja mig vid min nya vardag som bara blivit enbart till det bättre.

Jag och min vän har nog någon typ av humor som bara vi förstår oss på ibland tror jag.Hen förklarade en bild hen just fick i huvudet av något vi just hade nämnt, helt skruvad och vi skrattade så tårarna rann! Jag sa till vännen ”jadu, det känns skönt att jag givit dig något minnesvärt iaf”

”Du har gjort många minnesvärda saker Zandra, Absolut! Dessutom vet jag att många med mig tycker att höjdpunkterna på året har varit när du kommit ner”

Det värmde oerhört i hjärtat! Det orden och många därtill ska jag tänka på när den där onda sätter sig på min högra axel och viskar att jag inte har något att ge, eller att jag inte duger till”

Det är skönt att livet har börjat vända och jag kan verkligen skriva under på.

”Det ska va gött att leva, annars kan det kvitta!”