,

Jag lovade ju lite fler bilder från K-stad sist.

En av kvällarna följde jag med mina pojkar på fotboll.

Kristianstad DFF spelade… Det var faktiskt så att jag blev så inne i det att jag skrek så att Rasmus blev halvdöv på ena örat… vet inte vem jag förvånde mest, grabbarna eller mig själv?

Johan tittade på mig ungefär som att han tänkte ”vad fan har hänt med dig, har du feber eller nåt?”

Lika dant hade han nog tänkt om han sett mig vid 13 idag när Sverige mötte Frankrike ..

Bror frågade om det var för att det var OS eller om det var för att jag hängde med grabbarna?

Måste nog svara det sist, nämnda Jag är nog lite ”skadad”.

Det är bara för mig att konstatera att jag blivit som jag umgåtts ;)

Jag ser det bara som nåt bra i detta fall, Jag är ”med” på ett annat sätt när grabbarna snackar (främst Johan och Dennis iaf vad gäller KDFF) ”sin” fotboll..

Och grabbar, om ni läser detta:
Missförstå mig inte!
Ni vet att jag älskar er och erat sällskap, Men ibland, fast bara ibland..
Så kan det bli lite ensamt, som ensam tjej i gänget.

Kärlek! ♥