,

Tankarna mal i huvudet.

Jag vill som hitta på saker men någonstans orkar jag inte riktigt.

Jag känner mig ensam fast jag aldrig är ensam.

Svårt att förklara känslan. Jag vill vara nära mina vänner.

Få vara ZANDRA för en stund. Det var länge sedan.

Jag vill vara den zandra, som "alla" vill se, mina vänner, familj bekanta men framför allt jag själv!

Det var länge sedan jag log och skrattade så där riktigt hjärtligt som jag är "känd" för att göra.

Vissa kan locka fram den sidan av mig också.

Men allt för sällan ser jag den själv.

Jag hoppas för allt i världen att jag snart får komma hem,

till den stad där mitt ♥ och trygghet finns. Så jag kan le med både hjärtat, mun och ögon igen! ♥

Såhär som bilden visar