,

Ett underbart minne väcktes just till liv.

År 2004 Månad 9 Datum 12

Det var 3 eller 4e gången jag träffade Emil och första gången jag träffade Zara.

Ängla var då 12 dagar gammal.

Jag hade varit och så otroligt glad och uppåt i flera dagar innan. Det var inte ofta jag var det på den tiden (jag tror det var då någon sa det första gången… ) ”du är kär i Emil” och på allvar trodde att det var så.

Och sa, lugna ner, Emil kommer tro att du är galen.  Så blev det inte. Han blev bara otroligt glad att se mig, Zara också.  Det värmde! Minns att hon sa, Zandra vad roligt, dig har jag hört talas om! Visst är det du som brukar skriva med Emil? Visst var det jag.

Den spelningen sjöng Emil en låt, Antagligen är det därför jag minns denna dag så väl.

Låtens titel var och är ”Jag måste nå min ängel” mitt i låten hoppar han ner från Scen, kommer fram till mig, tar min hand..  och sjunger ”Jag står vid hennes dörr, det känns precis som förr”

Den spelningen minns jag som det vore igår, personen som sa åt mig att lugna ner mig, stod nu och bölade likt ett litet barn. – vem är ”galen” nu tänkte jag och log.

Det blev många spelningar efter det.  När jag åkte iväg såg Emil uppträda.  Fick jag en puse från de som fick mig att må dåligt och bara se mörker.  Det var skönt. Min familj fanns 60 mil bort och kunde inget göra, inte hjälpa, inte finnas nära.

Då fanns Emil och en liten tid senare även Zara. De gjorde inte alltid något, det behövde de inte.

Deras varma leenden mot mig när de såg mig räckte. De såg mig, tyckte om, och kramade mig.

Jag behövde det!

2011

De ser mig, tycker om och kramar mig.

Idag är vi goda vänner!

Vi ses inte ofta (bror på avståndet) vi hörs inte varje dag, vecka eller månad. Det behövs inte. Vi vet att var vi har varandra. Det är äkta vänskap!

Vi betyder,  för  varandra!
♥