,

Less på tillvaron.

Så less att jag bara vill skrika.

Inget nytt, allt ser lika dant ut varje dag!

Om jag hade mina vänner nära, så nära att jag kunde umgås. Ja då hade jag kunnat slå ihjäl lite tid med dom, och ha roligt på vägen.  Men med 60 mils avstånd så går ju inte det.

En vän sa något som faktiskt fick mig att le här om kvällen.

Hade lite av en dålig dag (likt den jag har idag) haft ett par dagar nu, så tänkte skriva av mig för att se om det vänder.

Iaf efter att jag talat med min vän om min dåliga dag så sa Han ”gå och lägg dig och dröm dig till skåne eller nåt” Men sa jag, jag är ju närmare skåne  om jag stannar uppe och pratar med dig.

Min vän svarar då klokt ”Då är du ju i skåne nästan varje dag” och det är så sant som det är sagt. Tur att MSN finns.

Även om jag känner mig ensam här och saknar dom så finns dom nära mig ändå, trots dessa 60 och saknar mig, lika mycket som jag saknar dom!

Så tack till min vän, din komentar gjorde att kände mig lite gladare. Ja, hela du gör mig lite gladare bara genom att du är just den du är! :)