,

Man föds och man dör. Livet där emellan är till för att levas.

Min Farfar begravdes idag. Begravningen var fin. Jag grät, men vad jag vet så är det fullt tillåtet att gråta på en begavning, att sörja och visa sina sina känslor över nån man hållit kär är fint. Trodde dock inte det skulle kännas så mkt som det trots allt gjorde. Jag träffade inte farfar övriga släkten på pappas sida specielt ofta. Det har i stort sätt bara varit vid dop, bröllop och begravningar. När jag satt där i kyrkan och såg alla bekanta ansikten komma in å sätta sig i bänkraderna så tänkte jag: ja där är dom., å där han å där är hon...men var är farfar? Å då minndes jag... Det är ju därför vi alla är här idag, för att minnas å ta farväl av farfar som faktiskt inte finns mer.

Farväl Farfar, hälsa Farmor och ta hand om varandra. Ni finns i mitt hjärta!

När ett liv tar slut så föds ett nytt. Gamla minnen blandas med de nya.