Sitter här känner mig lite kraslig.. vi tjejer kan ju göra det en gång i månaden, ja in förstår nog vad jag menar?!
Det är ju olika för alla. En del mår illa, andra har ont i kroppen, vissa mår inte dåligt alls Det är som sagt olika för alla....

Jag tex känner mig ofta förkyld, febrig och så kallsvettas jag.. allså är jag typ sjuk fast att jag inte är det liksom, fattar ni nåt av mitt babbel?

Det är iaf sjukt jobbigt!

Så ikväll blir en lugn kväll! Med lite godis å läsk å med lite tur kanske en bra film. Känns som det är läge för det

Ha en bra kväll alla!

"Det som inte dödar en, det stärker en"

Jag såg på tv nyss och då sa dem just så. "Det som inte dödar en, det stärker en" och jag tänkte "det stämmer nog rätt bra in på mig" För mina år i Skåne och Kristianstad, på "anstalten" elevhemmet Frimus var en kamp. Inte nog med att jag valde fel program eller att personalen boksavligt mobbade mig för min relation med Emil. Så kände jag att jag inte passade in där bland de andra eleverna.. Å att peronalen komenterade min vikt, mina kläder som elnigt dom var för små och sa åt mig att inte äta så mkt godis så att jag skulle gå ner i vikt. Å sedan var det bara en liten grej till, att jag aldrig gick ut... och eftersom jag aldrig gick ut så undrar jag hur dom kunnde tycka att jag åt för mkt godis? va jag vet så måste man gå ut för att hitta nåt godis att köpa! Å jag köpte inget godis eftersom jag aldrig gick ut. Och anledningen till att jag inte gick ut var att jag mådde så fruktansvärt dåligt. När jag vaknade på morgonen ville jag bara dra täcket över huvudet och somna om. De godiset jag trots allt hade kunde ligga där i sina skålar i månader utan att jag ens rörde det. Å det var väl det personalen såg. Skålarna fulla med godis... Men de tänkte nog inte på att det aldrig minskade i dom. Det var nog ingen som riktigt förstod hur dåligt jag mådde. Jag fick komma till läkaren en gång. och vad sa han, jo: känner du dig deprimerad Zandra? Jag vet inte sa jag, jag har aldrig varit det så jag vet inte hur det ska kännas. Okej sa han men du får säga till om du vill ha medicin... sen var det inget mer med det.

Jag skulle önska att det var slut där, men det är det inte. Personalen klagade ofta på mig och sa att jag var lat för vissa saker tex att städa, ja damma och lägga in tvätt i maskinen och sånt ni vet. Jag gjorde inte vissa saker på grund av att mitt hadikapp sätter stopp för det. okej vissa saker kan jag göra men väljer bort det för att det tar aldeles för mkt av min tid och min kraft. Jag har svårigheter med motoriken i mina händer och det gör att saker och ting tar längre tid för mig. Så därför stuntar jag i en del saker och lägger den tiden på nåt som jag själv har mer glädje av. Jag har en bild i mitt huvud av hur jag vill att saker ska göras och se ut när det är klart. Och det är inte alltid så att övriga delar i min kropp samarbetar med den bilden, och det är nåt som jag kommer få leva med så länge jag lever, det är jag fullt medveten om. och jag kan inte göra något åt det hur mkt jag än önskar att jag kunde det.

Så till er som nu tycker att jag klagar, gnäller och är lat.
Ska vi byta liv för en dag?

Jag tog studenten, jag vann över alla miffon till personal och jag är så jävla stolt!

Som säger en sak å gör en annan... å sedan är det en själv som får skit för det. Just nu är det min  mamma som jag är trött på. Jag älskar henne av hela mitt hjärta, men ibland blir det hon bara för mkt..

Ni förstår min mamma är väldigt trött av sig på kvällarna och somnar nästan alltid framför tv:en i soffan... och inann säger hon alltid att jag ska väcka henne när jag vill gå å lägga mig... Å då gör jag det... men de slutar alltid med att vi blir ovänner.... för jag får alltid skrika å gorma på henne innan hon ens rör på sig...

Sedan när hon väl kommer för att hjälpa så är hon förbannad på mig för att jag väckt henne... Det är fan inte rättvist! då får jag skit för nåt som hon bett mig att göra!!

Å då blir jag förbannad! å hon ännu mer å så håller det på så... Men hon borde fatta att det inte alls är spec kul för mig....

Mamma om du läser det här ( viket jag vet att du kommer göra) Ta åt dig å gör något åt detta Snälla! Jag orkar inte Mer! Även fast jag älskar dig!

//Z

En student jag aldrig glömmer...

Morgon

Rass och Jag

Rebeckah "grodan" Roos

Middag
Fredrik, Eva, Lina, Kristian och Jakob

Ingegerd, Cattarina, Sandra och Hanna

Fredrik, Rebecka och Madde

Rektor Gunnar och Maria

Rebeckah och Jan

Jenny och Fredrik

Jag och Boss

Efter utsprång

Jag

Rasse

Rasse och Jag

Mormor, Morfar, Rasse, Micke och Jag

Kväll

Morfar och Mormor

Micke

Stoffe och Rasse

Jag

Rebeckha

FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN, FYFAN VAD JAG ÄR BRA!!!!!

Jag tänkte på mina skånska vänner Emil och Zara när jag stod på trappan, TACK ni hjälpte mig in i mål!

KRAM
Zandra