30 September


Grät mig till söms inatt, tårarna rann ner för mina kinder och ville inte ta slut.

Jag känner hur min ”glada fasad” börjar spricka. Det skrämmer mig.

Jag vill inte vara en ”börda” för andra. Jag vill att andra ska se samma gamla, glada Zandra.

Den Zandra som är den sanna. Jag vill inte bli den Zandra jag var för några år sedan. Men jag känner hur hon börja komma smygande. Sakta, sakta. Det river och bildar en ångestladdad känsla.

Jag önskar att jag, om så bara en dag. Kunde byta liv, byta kropp. Känna för endast frihet och lycka.

Få känna att jag kan göra PRECIS vad jag vill utan hinder!  Utan att vara beroende av någon!  Jag VET att ALLA människor här i världen är beroende av andra för att överleva. Jag vet. Det behöver ingen tala om för mig, för det är inte det jag menar när jag säger att jag önskar att jag inte var beroende av någon annan. Bara att om jag själv kunde välja att klara mig utan assistans för att klara av min vardag, så skulle jag utan tvekan göra det här och Nu! Jag valde inte att födas med ett funktionshinder, jag valde inte att födas i ett samhälle. Där jag ska begränsas att göra det som jag vill, bara för att pengar inte räcker till för min assistans. Det gjorde inte mina föräldrar heller. Men nu har det blivit så ändå, och det är helt jävla inåt helvete fel! Jag anser att varje person som har assistans SKA kunna göra precis vad just den personen vill utan att behöva ”spara pengar” för att kunna ”ha råd” med sin assistans. Budgeten borde inte vara ett fast pris eller samma för alla. Den borde räknas ut individuellt för varje person och dennes intresse.  Jag är otroligt ledsen. Och Jag känner mig som en fånge i Mitt eget liv, fast ingen handgripligen håller mig fast.

Jag vill rymma och ALDRIG mera återvända.

 

♥Tack till alla vänner.

Mössan ska ha ett extra tack som stått ut med mitt ”kräk” ett par dagar.

TACK!

Ni ska bara veta hur mycket ni betyder!♥



"And maybe, I'll find out
The way to make it back someday
To watch you, to guide you
Through the darkest of your days
If a great wave should fall
It would fall upon us all
Well I hope there's someone out there
Who can bring me back to you

Runaway with my heart
Runaway with my hope
Runaway with my love
" ...


Kommentarer
Postat av: Linda

Zandra raring.



Jag är otroligt ledsen över att DU mår som Du gör! Å jag kan inte någonstans förstå hur du känner dej.

Men jag lovar dej. Att även om man är fullt frisk... (ja. Jag är det kanske inte fullt ut :P) Så känner man sej begränsad emellanåt, näst intill jämt.

Mina pengar räcker inte till på långa vägar för att göra allt det jag vill.

Å jag vet att jag inte är beroende av någon annan som ni är i eran situation. Men jag är beroende av annat.



Jag har massor av saker min pengar MÅSTE räcka till. Saker som får MEJ att gråta mej till sömns ibland. Men om det inte går att göra något åt det så får man någonstans försöka att gilla läget å fokusera på det som är bra.

Du har en EGEN lägenhet! Inte många i din ålder som har det! Du har vänner, å bästa vänner. Å alla bor inte långt bort!!! Finns dom som inte har några.

Du är en glad tjej som inte är så glad ibland bara.



Precis som alla andra homosapiens! :)



Å du... som jag sagt såååå många gånger. Om man aldrig mår riktigt dåligt, så har man ingen aning om hur härligt det är att må riktigt bra! Eller hur!



En kram till dej, å jag hoppas vi ses på lördag!

Linda.

2010-09-30 @ 19:48:33
URL: http://mammavirrpanna.blogspot.com
Postat av: Anna

Styrkekramar till dig, det är ju även som din vän Linda skriver..och hon känner DIG. Jag tror du har massor med rolig energi (verkar det som!)och jag tycker du är modigare än de flesta, vill ge dig hopp för det FINNS det! Kramar!!!!

2010-09-30 @ 21:12:49
Postat av: Jasmin

Zandra du är så otroligt modig som skriver såhär öppet om hur du känner.

Jag vet inte vad jag ska säga, ord känns så.. Otillräckliga. Om jag kunde skulle jag gärna låna ut min kropp till dig! Fast det är ju inte det jag vill ha sagt heller..

Skickar en stor kram och peppande tankar till dig! Det går upp och ner för oss alla, men när man är där nere känns det så långt dit upp.. men upp kommer man :)

Skriv en lista på allt du är tacksam för, det tvingar en att tänka positivt!

Massa kramar från Jasmin

2010-10-04 @ 12:16:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0